Självförsvar och civilkurage
December 4th, 2008 | by Fredrik |Det bästa självförsvaret är att inte ens vara på plats när det händer, så hur kan man då visa civilkurage om man ska undvika att vara på platsen?
I Fredagsfrågan förra veckan ställde jag frågeställningen: Varför är det så få som vågar ingripa? Där mitt svar blev:
Många är oroliga för vad som ska hända en själv och vill inte utsätta sig för fara. Det är helt ok, så länge man ser till att polis blir tillkallad till situationen. Det är det minsta man måste göra.
Foto: cc Brooke Anderson
(personerna på bilden har inget med inlägget att göra)
Jag frågade Hanna Karlsson, nominerad till Svenska hjältar 2008, om hon hade några förkunskaper som gjorde att hon vågade agera i sina fall, hon svarade:
Nej jag har inga förkunskaper för att ingripa och har inte alls tränat självförsvar. Det är mera instinktivt. Har jobbat med mobbningsfrågor så det är väl mycket det som gör att man blir så förbannad att många går över den så kallade normala gränsen. Att det saknas empati.
Om man tränar självförsvar har man som jag ser det fördelar för att ingripa i situationer som i Hannas fall. Man vet vad man själv klarar av. Samtidigt så vet man också det viktiga för en själv är att inte ens vara där när det händer.
Så, motsägelsefullt, men sant – det ramlar nog tillbaka på Hannas konstaterande: “Det är mera instinktivt. [...] Att det saknas empati.” Det vill säga det är individuellt hur man väljer att agera i situationer och om man kommer att hjälpa till trots att det kan innebära att man utsätter sig själv för fara.
Men, framförallt: Säg ifrån, acceptera inte att andra blir illa behandlade.
Inlägg om Hanna
Hanna Karlsson blev intervjuad i Verkligheten »
Fredagsfrågan – Skulle du vara lika modig som Hanna? »
Farligt eller ofarligt att visa civilkurage? »
Gammelmedia
Aftonbladet – – Jag ser att han är alldeles blodig | Svenska Hjältar
Andra bloggar om
civilkurage, ingripande, ingripa, självförsvar
Welcome back!
